Jag skäms...

Det händer att jag får insikter som känns som knytnävsslag i ansiktet. Detta var ett sådant tillfälle...

Häromdagen satt en kaffedrickande kollega och pratade om Facebook i fikarummet. Hon, som är en smula till åren, var i extas över att hon äntligen funnit hur man gör hjärtan på Facebook. Jag, som självfallet aldrig har haft behov av ett hjärta på Facebook, tittar på henne med ögon som skriker "Ditt jävla drägg!" men det uppfattar såklart inte hennes dravelsägande lyte. Hon talar med en vansinnig hastighet till, inte med, två andra kaffedrickande kvinnor som, i mitt tycke, har hjärnkapacitet i paritet med ett embryo. De nickar samstämmigt med allt som alfahonan jiddrar om. De vill lära sig göra hjärtan på Facebook...

Då faller bomben som får mig att tvivla på min egen intelligens. Alfahonan förklarar att man gör hjärtan med två tecken, nämligen så här:

<3

Jag känner hur jag börjar svettas och hur lungorna kippar efter andan. Jag vill sjunka igenom golvet och avlida. Jag har, LÄNGE, trott att dessa tecken tillsammans bildade en snopp. Att 3:an var en avbildning av två pungkulor och tecknet framför var en penis i, som man säger, full galopp. En vän på facebook har ett gruppfoto med sina tjejkompisar där hon i bildtexten skrivit "<3 <3 <3". I kommentarerna nedan har jag skrivit:

-Haha, ja min stod upp när jag såg detta fotot i alla fall.

Varpå hon nedanför har svarat:

-???

Jag har hela tiden tänkt "Vadå då? E hon trög illor?" när det i själva verket har varit jag som har varit jävligt fel ute...

Retorik

I veckan hade jag, i mitt arbete, kontakt med en ärofylld och tillika känd (inom affärsjuridiken ska sägas) affärsjurist. När jag pratade med honom lade jag märke till att han talade med en bländande retorik och briljerade med ord som annars endast finns i lagboken eller äldre texter.
Vårt telefonsamtal efter inledande hälsningfras:

-Jag hör att du har växt upp utomsocknes, frågar affärsjuristen.
-Ja, de stämmor brau, svarar jag.
-Dialekter är dock inte min passion men din torde vara skånska.
-Ja, de stämmor.
-Mig veterligen torde din dialekt vara av det slag som vanligtvis språkas i Helsingborg?
-Näe, jau e från Malme.
-Jaha, ja. Den angenäma stad som tidigare belades med namnet Ellenbogen?
-Ja, men vi sar ente så lingre udan vi kallar de ju förr Malme, svarar jag.

Efter vårt telefonsamtal tänkte jag på hur jag skulle kunna tala som denne man i framtiden. Kunna fullständigt briljera med ord och få människor att betrakta mig som en auktoritet just därför.

Senare samma dag såg jag en tant med tillhörande byracka. Byrackan lämnade, tillsynes utan skuldkänslor, exkrementer på trottoaren. Efter djurets sista analknipsande vänder damen på klacken och påbörjar lugnt sin väg bort från, den fortfarande varmt rykande, exkrementen. Jag blir rosenrasande:

-Hörru du du!, vrålar jag.
-Vad?, frågar den östermalmska damen med näsan i vädret.
-Ty man får icke lämna exkrement från sitt djur ehuru ty man måste plocka upp...skitsamma...plocka upp bajsjäveln ditt äckliga as...

Dafgård

I förra veckan blev jag sugen på kåldolmar men orkade inte göra dem själv. Istället köpte Dafgårds färdiga variant och värmde dem i ugnen i en timme. Jag var utom mig av hunger redan när jag ställde in kåldolmarna i ugnen och väl en timme senare skrek magen.

De smakade skit...

Totalt oätbara, slafsiga, blöta jävla slaskdolmar. Konsistensen kan närmast beskrivas som känslan när man kramar ur en väl använd skurtrasa och sedan stoppar den i munnen.

Tack Dafgård! En erfarenhet rikare har man blivit på kuppen också. Ser jag ansvariga på ert jävla företag så ska jag gå fram till er med det bredaste leendet man skådat. Ögonen ska stirra så pass att ni undrar om de ska falla ur ögonhålorna. Mitt ansikte kommer vara fyra cm från era när jag väser med eskalerande ljudstyrka:

-Kåldolmar...Kåldolmar...Kåldolmar...Kåldolmar...Kåldolmar!!!!

Det flyger spott över era ansikten och medan ni fortfarande undrar vad det är som sker framför era chockade lyten. Därefter vänder jag på klacken och spatserar, med ett härligt gung, därifrån med värdigheten i behåll...

Man kan inte hinna med allt...

Idag ska man hinna med allt...

Jobba 8-10 timmar om dagen 5 dagar i veckan på världens bästa jobb, träna minst 3 timmar i veckan, Sova minst 8 timmar varje natt 7 dagar i veckan, man ska vara allmänbildad man ska vara grymt snygg, man ska kunna laga mat, man ska ha världens bästa lägenhet inredd med det senaste och snyggaste, man ska ha ett aktivt uteliv & sexliv, massor med vänner (adekvata sådana), tusen kvinnor som vill ha en samtidigt som man ska ha världens bästa flickvän.

Och så undrar människor hur man kan bli utbränd...

Det finns endast en sak av vikt här i livet:

Människorna man bryr sig om och som bryr sig om dig.