Retorik

I veckan hade jag, i mitt arbete, kontakt med en ärofylld och tillika känd (inom affärsjuridiken ska sägas) affärsjurist. När jag pratade med honom lade jag märke till att han talade med en bländande retorik och briljerade med ord som annars endast finns i lagboken eller äldre texter.
Vårt telefonsamtal efter inledande hälsningfras:

-Jag hör att du har växt upp utomsocknes, frågar affärsjuristen.
-Ja, de stämmor brau, svarar jag.
-Dialekter är dock inte min passion men din torde vara skånska.
-Ja, de stämmor.
-Mig veterligen torde din dialekt vara av det slag som vanligtvis språkas i Helsingborg?
-Näe, jau e från Malme.
-Jaha, ja. Den angenäma stad som tidigare belades med namnet Ellenbogen?
-Ja, men vi sar ente så lingre udan vi kallar de ju förr Malme, svarar jag.

Efter vårt telefonsamtal tänkte jag på hur jag skulle kunna tala som denne man i framtiden. Kunna fullständigt briljera med ord och få människor att betrakta mig som en auktoritet just därför.

Senare samma dag såg jag en tant med tillhörande byracka. Byrackan lämnade, tillsynes utan skuldkänslor, exkrementer på trottoaren. Efter djurets sista analknipsande vänder damen på klacken och påbörjar lugnt sin väg bort från, den fortfarande varmt rykande, exkrementen. Jag blir rosenrasande:

-Hörru du du!, vrålar jag.
-Vad?, frågar den östermalmska damen med näsan i vädret.
-Ty man får icke lämna exkrement från sitt djur ehuru ty man måste plocka upp...skitsamma...plocka upp bajsjäveln ditt äckliga as...