På vägen till träning...

Igår bevittnade jag något hemskt. Något som fick mig att betvivla människan som god och ärbar...

Jag är på väg mot Sats på Odeplan för en väl behövlig träning när jag spatserar norrut på Sveavägen i Stockholm. Jag vänder av mot min lilla genväg som sparar mig ungefär två minuter i tid. Den leder bakom Stadsbiblioteket och vägen där är smal och mörk om vintertid. Men den härliga våren har kommit och det var således fullt dagsljus denna tidiga onsdagskväll. Precis när jag vikit av på genvägen ser jag en hemlös, med en vaggande gångstil, vandra mot mig. När han är femton meter ifrån mig stannar han till och lutar sig mot en stenvägg. Sen drar han ner byxorna...

Jag stannar omedelbart och befinner mig i fullständig chock när den hemlöse sprutar ut avföring från sin bakdel. Det smattrar mot stenväggen och avföringen rinner sedan långsamt ner mot marken. Jag känner hur spyan letar sig upp nere från min mage upp mot min mun men lyckas hålla den nere. Dock klöks jag om och om igen. Den hemlöse drar upp sina byxor utan att torka sig och vandrar sedan förbi mig utan huvudbry och skam.

Jag står där i någon minut och ser honom långsamt gå längre från brottsplatsen. När jag sedan vaknar från min trans går jag förbi hans skithög och vidare till Sats för en väl behövlig träning.