Demens

Hela vintern har man längtat efter första vårdagen. Den dag där solen tittar fram och det är 15 grader i solen men endast 5 grader i skuggan. Doften av grillad mat kittlar i näsborrarna när man går hem från sitt arbete.

När jag vaknade på lördagsmorgonen och såg den första vårdagen drabbades jag av ett hjärtesnörp (tillstånd där hjärtat stannar för en sekund). Efter en snabb frukost begav jag mig ut på en löprunda endast iförd shorts och en långärmad t-shirt. Det var lite småkyligt men våren gav mig livskraft och jag flög fram i löpspåret. Efter löprundan och obligatorisk dusch satte jag mig på balkongen med ett glas juice för en stund meditativt tänkande. Det var då som förkylningen trängde sig på...

Näsan började rinna, ögonen blev tårfyllda och kliade och halsen kändes "rosslig". Plösligt mindes jag: Jag har hösnuva för fan!. Jag hatar ju våren p.g.a. att jag då blir svårt sjuk och att detta inte går över förrän i september.

Jag längtar till vintern...