Det finns inget roligare i livet än överraskningar. Att göra en annan person mållös av förvåning genom att lyckas utföra/säga något som personen i sina vildaste drömmar aldrig kunnat förställa sig att någon skulle utföra/säga i den situationen. Det finns många olika sorters överraskningar och de är främst uppdelade i bra eller dåliga sådana.
Jag har många gånger funderat på att ta på mig en ballaklava och springa in på en bank och skrika allt vad man kan för att sedan andfått slita av sig ballaklavan och säga "Oooohh, jag fick inte luft i ballaklavan!". Varenda kotte i banken hade skitit ner sig av rädsla. Det är en negativ överraskning för dem men garanterat kul för mig.
Jag kommer ihåg när min gode vän Filip fyllde tjugo år. Vi var ett gäng vänner; Patrick, Mårla, Fredde, Pajdor & jag, som skulle köpa en sexpresent till honom som vi gjorde till alla i gänget när de fyllde tjugo (jag fick stringkalsonger). Vi gick in i sexbutiken Tabu i Malmö för att hitta något riktigt svinigt. Vi hittade en latexmask med blixtlås för munnen och kände direkt att den var helrätt.
När vi kör hemåt i min Renault Kangoo tar Patrick på sig latexmasken, drar upp blixtlåsen för munnen, och rullar ner rutan. Jag frågar förvånat vad han håller på med. I samma ögonblick går två tanter förbi utanför bilen, då vrålar Patrick "RAAAUUU" allt vad han förmår och tanterna blir såklart livrädda. Deras ansiktet förvrids av skräck och de halvslänger sig (det går inte så fort när man har en fot i graven) bort från bilen. I ögonblicket efter kommer där två, vad de själva tror, stencoola tonårskillar med hängbrallor och tajta t-shirts. Patrick, sin vana trogen, vrålar med sitt latexklädda huvud så pass att killarna slänger sig på marken av rädsla.
Efter dessa komiska överraskningar gråter jag så pass mycket av skratt att jag håller på att köra av vägen. Överraskningar kan vara råa men ack så roliga...
onsdag 22 oktober 2008
Skåning i Sthlm
I dont take coffee I take tea my dear
I like my toast done on one side
And you can hear it in my accent when I talk
Im an englishman in new york
Ovanstående ord sjunger Sting i låten "Englishman in New York". Jag har alltid gillat den låten, främst p.g.a. det sköna melodislingan samt Stings lena röst. Det är inte förrän jag flyttade från min hemvist Malmö till den Kungliga Huvudstaden Stockholm vid årskiftet 2006 som jag förstod den riktiga innebörden av denna låt.
Plötsligt var man svår att förstå, folk vände sig om och tittade med stora förvånade ögon när man sa "Haj!" iställer för "Hej!". Barn stannade upp, tittade fundersamt en stund för att sedan vända sig till sin skapare och ställa spörsmålet "Vad talar han för språk mamma?". Jag hade aldrig föreställt mig att skånska skulle vara så svårt för stockholmarna att förstå.
Det finns en restaurang dit jag går med mina arbetskamrater ungefär en gång i veckan. Jag beställer min mat plus en dryck. Vid flera tillfällen har det utspelat sig på följande vis:
-Vad får det lov att vara?, undrar den restauranganställde.
-En kårv me potatismios o ti dricka taur jau järrna en keåla lajt, svarar jag.
-En korvmeny och en lättöl, fastställer den anställde.
-Vae, nä asså...en keåla lajt ti att dricka, rättar jag.
-Förlåt?, frågar den anställde och nu skäms hann lite för att han inte förstår.
-En C-O-L-A L-I-G-H-T, bokstaverar jag långsamt och lite oartigt.
Den anställde häller lite surmulet upp en cola light och ställer fram korvmenyn.
Det händer flera gånger i veckan, även nu efter två år i staden, att folk inte förstår vad jag säger. Det gör mig förbryllad och ibland förargad. Men stolt skåning som man är så vägrar man förändra sig utan säger kallt:
Fack jo jäevla noll åetta!
I like my toast done on one side
And you can hear it in my accent when I talk
Im an englishman in new york
Ovanstående ord sjunger Sting i låten "Englishman in New York". Jag har alltid gillat den låten, främst p.g.a. det sköna melodislingan samt Stings lena röst. Det är inte förrän jag flyttade från min hemvist Malmö till den Kungliga Huvudstaden Stockholm vid årskiftet 2006 som jag förstod den riktiga innebörden av denna låt.
Plötsligt var man svår att förstå, folk vände sig om och tittade med stora förvånade ögon när man sa "Haj!" iställer för "Hej!". Barn stannade upp, tittade fundersamt en stund för att sedan vända sig till sin skapare och ställa spörsmålet "Vad talar han för språk mamma?". Jag hade aldrig föreställt mig att skånska skulle vara så svårt för stockholmarna att förstå.
Det finns en restaurang dit jag går med mina arbetskamrater ungefär en gång i veckan. Jag beställer min mat plus en dryck. Vid flera tillfällen har det utspelat sig på följande vis:
-Vad får det lov att vara?, undrar den restauranganställde.
-En kårv me potatismios o ti dricka taur jau järrna en keåla lajt, svarar jag.
-En korvmeny och en lättöl, fastställer den anställde.
-Vae, nä asså...en keåla lajt ti att dricka, rättar jag.
-Förlåt?, frågar den anställde och nu skäms hann lite för att han inte förstår.
-En C-O-L-A L-I-G-H-T, bokstaverar jag långsamt och lite oartigt.
Den anställde häller lite surmulet upp en cola light och ställer fram korvmenyn.
Det händer flera gånger i veckan, även nu efter två år i staden, att folk inte förstår vad jag säger. Det gör mig förbryllad och ibland förargad. Men stolt skåning som man är så vägrar man förändra sig utan säger kallt:
Fack jo jäevla noll åetta!
Tatuering
Det värsta jag vet är tatueringar! Dessa "konstnärliga" manifestationer som pryder en människas kropp får mig att vilja ta till nävarna för att lära personen ifråga vanligt vett.
Stiffe (statistiskt sett heter de flesta tatuerade killar just Stefan - www.scb.se) som frivilligt låter sin hud bli penetrerad av färgade nålar för att "äntligen" få visa sin käraste att han älskar henne. 1 timme av hans liv och 1000 kr går åt för att det ska stå "Åse" med snirkliga bokstäver över hans slappa biceps. Åse gråter av lycka för att Stiffe visar sån tillgivenhet. Därefter går de hem tillsammans och häller i sig några groggar för att sedan återgå till samma hustrumisshandel som kvällen innan.
Enligt min mening är tatueringar främst för människor som har det svårt. Traumatisk upplevelser i barndomen, svår kärlek eller annat trams som man tror försvinner/förstärks genom att man gör en inte sällan gräslig permanent kroppsmålning runt främst biceps. Numera är det förstås ganska "inne" med svanktatueringar också.
En svanktatuering är för mig ett kvitto på att kvinnan (en man som har svanktatuering är 100 % bög) är ett drägg. Totalt ointressant om man inte själv har tauering och ett förnamn enligt följande:
Stefan, Conny, Ronny, Sonny, Jo(h)nny, Tony, Tommy, Kevin eller Christoffer...
Stiffe (statistiskt sett heter de flesta tatuerade killar just Stefan - www.scb.se) som frivilligt låter sin hud bli penetrerad av färgade nålar för att "äntligen" få visa sin käraste att han älskar henne. 1 timme av hans liv och 1000 kr går åt för att det ska stå "Åse" med snirkliga bokstäver över hans slappa biceps. Åse gråter av lycka för att Stiffe visar sån tillgivenhet. Därefter går de hem tillsammans och häller i sig några groggar för att sedan återgå till samma hustrumisshandel som kvällen innan.
Enligt min mening är tatueringar främst för människor som har det svårt. Traumatisk upplevelser i barndomen, svår kärlek eller annat trams som man tror försvinner/förstärks genom att man gör en inte sällan gräslig permanent kroppsmålning runt främst biceps. Numera är det förstås ganska "inne" med svanktatueringar också.
En svanktatuering är för mig ett kvitto på att kvinnan (en man som har svanktatuering är 100 % bög) är ett drägg. Totalt ointressant om man inte själv har tauering och ett förnamn enligt följande:
Stefan, Conny, Ronny, Sonny, Jo(h)nny, Tony, Tommy, Kevin eller Christoffer...
tisdag 21 oktober 2008
Nickningen
Efter att ha sett ett program på Svt1 som heter "Vem vet mest", med programledaren Richard Olsson, har jag lagt märke till att en nickning med huvudet betyder otroligt mycket för hur man uppfattas som person.
Med nickning menar jag alltså den till synes oskyldiga rörelse där man lutar fram huvudet under en millisekund för att sedan dra tillbaka huvudet till den ursprungliga positionen. Nästan alla de tävlande hade sin egen sorts nickning som avslöjade mycket om deras personligheter. T.ex. var där en man som såg otroligt nervös ut innan han svarade på frågan som han fick, därefter antingen höjde han på ögonbrynen, om svaret var fel, som för att säga "Va?". Eller, om svaret var rätt, så log han lite smått nervöst och nickade till med huvudet för att visa folket i stugorna att han minsann kunde svaret galant. Nickningen till trots uppfattades mannen ändå nervös och ynklig.
Häromdagen mötte jag en riktigt arrogant man. Ställde jag en ledande fråga som t.ex. "Ska vi käka på den restaurangen?" fick man svaret genom en långsam nickning där han slöt ögonen och putade ut läpparna under den halvsekunden han hade huvudet framlutat. Precis som att jag borde veta bättre än att fråga honom. Utan att säga ett ord hade han lyckats med bedriften att anses vara en dryg och pompös person.
Min slutsats är alltså att det är otroligt viktigt att hålla koll på sina kroppsdelar när man bemöter en annan persons frågor. Det är av yttersta vikt för en relation hur man uppfattas som person vid det första mötet.
Med nickning menar jag alltså den till synes oskyldiga rörelse där man lutar fram huvudet under en millisekund för att sedan dra tillbaka huvudet till den ursprungliga positionen. Nästan alla de tävlande hade sin egen sorts nickning som avslöjade mycket om deras personligheter. T.ex. var där en man som såg otroligt nervös ut innan han svarade på frågan som han fick, därefter antingen höjde han på ögonbrynen, om svaret var fel, som för att säga "Va?". Eller, om svaret var rätt, så log han lite smått nervöst och nickade till med huvudet för att visa folket i stugorna att han minsann kunde svaret galant. Nickningen till trots uppfattades mannen ändå nervös och ynklig.
Häromdagen mötte jag en riktigt arrogant man. Ställde jag en ledande fråga som t.ex. "Ska vi käka på den restaurangen?" fick man svaret genom en långsam nickning där han slöt ögonen och putade ut läpparna under den halvsekunden han hade huvudet framlutat. Precis som att jag borde veta bättre än att fråga honom. Utan att säga ett ord hade han lyckats med bedriften att anses vara en dryg och pompös person.
Min slutsats är alltså att det är otroligt viktigt att hålla koll på sina kroppsdelar när man bemöter en annan persons frågor. Det är av yttersta vikt för en relation hur man uppfattas som person vid det första mötet.
måndag 20 oktober 2008
Fetton
Häromdagen såg jag en snutt av en dokumentär som handlade om världens fetaste man. Han vägde väl kring 600-700 kg, vilket föga förvånande betraktades vara sjuklig fetma. En vanlig man ska ligga mellan 20-25 i BMI. Över 30 i BMI anses vara fetma. Världens fetaste man hade ett BMI någonstans mellan 210-230.
Dokumentären fick mig att fungera kring huruvida jag själv hade kunnat bli så fet. Kan man trycka i sig mat i den mängden och fortfarande tycka att det är gott? Själv blir jag trött och mår dåligt när jag har ätit för mycket. Nu pratar vi inte ångestkänslor utan fysiskt illamående. Kallsvettandes och med ett starkt illamående drar jag mig mot sängen för att vila mig i form. Det gör att jag inte kan äta mycket nästa gång jag äter. Lite "Pavlovs hundar"-syndromet kanske.
Det kommer ju förstås fördelar med att vara fet också:
- Man får en värdig pondus som en normalviktig man aldrig kan få. Folk säger "- Oj, den mannen måste vi lyssna på!".
- Man kan ha häftiga t-shirtar där det står "Jag väger 0,2 ton" eller dylikt.
- Man andas så tungt att näsan aldrig blir snorfylld.
- Man kan äta andra människor vars åsikter inte sammanfaller med ens egna.
Fett är rätt?
Alfahannen
Jag har länge undrat vilken kille det är som får ligga mest i Sverige. Idag föll poletten ned...
"Bland många däggdjursarter är den dominanta hanen, eller alfahannen, den enda som tillåts föröka sig och ha sexuellt umgänge. Hanar av lägre rang kan dock emellanåt nästla sig in och få åtnjuta tillgång till honor. Dock är det en förbjuden handling som straffas hårt av den dominanta hanen, om det kommer till hans kännedom. "
- hämtat från http://www.asiatour.com/swedish/alpha.htm
Detta borde betyda att statsministern Fredrik Reinfeldt får kopulera kopiöst mycket med vilken homo sapiens-hona han än behagar. Det är således ett brott att säga nej till Fredrik Reinfeldt om han avkräver ett höstknull...
"Bland många däggdjursarter är den dominanta hanen, eller alfahannen, den enda som tillåts föröka sig och ha sexuellt umgänge. Hanar av lägre rang kan dock emellanåt nästla sig in och få åtnjuta tillgång till honor. Dock är det en förbjuden handling som straffas hårt av den dominanta hanen, om det kommer till hans kännedom. "
- hämtat från http://www.asiatour.com/swedish/alpha.htm
Detta borde betyda att statsministern Fredrik Reinfeldt får kopulera kopiöst mycket med vilken homo sapiens-hona han än behagar. Det är således ett brott att säga nej till Fredrik Reinfeldt om han avkräver ett höstknull...
"The Man, The Myth - The Legend"
Början på något nytt...
Jag har länge haft en latent önskan om att skriva om de underliga tankar och reflektioner som dyker upp i mitt huvud. Tidigare delade jag en blogg med två av mina vapenbröder men denna dog ut då det fanns för mycket annat i våra liv. Nu försöker jag igen fast nu i egen regi!
Innan idag hittade jag en matnyttig "guide" för hur en hustru ska bete sig. Denna är tagen från en amerikansk hushållsbok från 60-talet:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
