måndag 20 oktober 2008

Fetton

Häromdagen såg jag en snutt av en dokumentär som handlade om världens fetaste man. Han vägde väl kring 600-700 kg, vilket föga förvånande betraktades vara sjuklig fetma. En vanlig man ska ligga mellan 20-25 i BMI. Över 30 i BMI anses vara fetma. Världens fetaste man hade ett BMI någonstans mellan 210-230.

Dokumentären fick mig att fungera kring huruvida jag själv hade kunnat bli så fet. Kan man trycka i sig mat i den mängden och fortfarande tycka att det är gott? Själv blir jag trött och mår dåligt när jag har ätit för mycket. Nu pratar vi inte ångestkänslor utan fysiskt illamående. Kallsvettandes och med ett starkt illamående drar jag mig mot sängen för att vila mig i form. Det gör att jag inte kan äta mycket nästa gång jag äter. Lite "Pavlovs hundar"-syndromet kanske.


Det kommer ju förstås fördelar med att vara fet också:


  • Man får en värdig pondus som en normalviktig man aldrig kan få. Folk säger "- Oj, den mannen måste vi lyssna på!".

  • Man kan ha häftiga t-shirtar där det står "Jag väger 0,2 ton" eller dylikt.

  • Man andas så tungt att näsan aldrig blir snorfylld.

  • Man kan äta andra människor vars åsikter inte sammanfaller med ens egna.

Fett är rätt?


Inga kommentarer: