Skåning i Sthlm

I dont take coffee I take tea my dear
I like my toast done on one side
And you can hear it in my accent when I talk
Im an englishman in new york

Ovanstående ord sjunger Sting i låten "Englishman in New York". Jag har alltid gillat den låten, främst p.g.a. det sköna melodislingan samt Stings lena röst. Det är inte förrän jag flyttade från min hemvist Malmö till den Kungliga Huvudstaden Stockholm vid årskiftet 2006 som jag förstod den riktiga innebörden av denna låt.

Plötsligt var man svår att förstå, folk vände sig om och tittade med stora förvånade ögon när man sa "Haj!" iställer för "Hej!". Barn stannade upp, tittade fundersamt en stund för att sedan vända sig till sin skapare och ställa spörsmålet "Vad talar han för språk mamma?". Jag hade aldrig föreställt mig att skånska skulle vara så svårt för stockholmarna att förstå.

Det finns en restaurang dit jag går med mina arbetskamrater ungefär en gång i veckan. Jag beställer min mat plus en dryck. Vid flera tillfällen har det utspelat sig på följande vis:

-Vad får det lov att vara?, undrar den restauranganställde.
-En kårv me potatismios o ti dricka taur jau järrna en keåla lajt, svarar jag.
-En korvmeny och en lättöl, fastställer den anställde.
-Vae, nä asså...en keåla lajt ti att dricka, rättar jag.
-Förlåt?, frågar den anställde och nu skäms hann lite för att han inte förstår.
-En C-O-L-A L-I-G-H-T, bokstaverar jag långsamt och lite oartigt.

Den anställde häller lite surmulet upp en cola light och ställer fram korvmenyn.

Det händer flera gånger i veckan, även nu efter två år i staden, att folk inte förstår vad jag säger. Det gör mig förbryllad och ibland förargad. Men stolt skåning som man är så vägrar man förändra sig utan säger kallt:

Fack jo jäevla noll åetta!