Tatuering

Det värsta jag vet är tatueringar! Dessa "konstnärliga" manifestationer som pryder en människas kropp får mig att vilja ta till nävarna för att lära personen ifråga vanligt vett.

Stiffe (statistiskt sett heter de flesta tatuerade killar just Stefan - www.scb.se) som frivilligt låter sin hud bli penetrerad av färgade nålar för att "äntligen" få visa sin käraste att han älskar henne. 1 timme av hans liv och 1000 kr går åt för att det ska stå "Åse" med snirkliga bokstäver över hans slappa biceps. Åse gråter av lycka för att Stiffe visar sån tillgivenhet. Därefter går de hem tillsammans och häller i sig några groggar för att sedan återgå till samma hustrumisshandel som kvällen innan.

Enligt min mening är tatueringar främst för människor som har det svårt. Traumatisk upplevelser i barndomen, svår kärlek eller annat trams som man tror försvinner/förstärks genom att man gör en inte sällan gräslig permanent kroppsmålning runt främst biceps. Numera är det förstås ganska "inne" med svanktatueringar också.

En svanktatuering är för mig ett kvitto på att kvinnan (en man som har svanktatuering är 100 % bög) är ett drägg. Totalt ointressant om man inte själv har tauering och ett förnamn enligt följande:

Stefan, Conny, Ronny, Sonny, Jo(h)nny, Tony, Tommy, Kevin eller Christoffer...