Sjukdomstid

-Di e många som e sjuga nue jue!, utropar en skåning.
-Jamen de e ju sånna tider nue!, instämmer en annan låglandshane.

Konversationen ovan är frekvent återkommande under hösten varje år. Det råder sjukdomstider i hela landet. Alla snörvlar och hostar samtidigt som de berättar vilket helvete de har hemma med sjuka barn/make/maka/inneboende/älskarinna etc. Man blir så urbota trött på deras snack att hälften hade varit nog. Jag är av uppfattningen att sjukdomar beror mycket på psyket, på hur mycket man "känner efter". Vem har inte vaknat en morgon med "tungt huvud"? Det som skiljer agnarna från vetet är således vem som orkar gå till arbetet och vem som sjukanmäler sig för att sedan vakna, frisk som en nötkärna, vid tio-snåret.

Man sitter på tunnelbanan på morgonen bredvid någon som hostar en i ansiktet och torkar snor på sätena. De sprider sina baciller överallt! Tar på handtag som någon annan sedan tar på, hostar ner en metro som sedan någon annan läser eller kaskadspyr vinterkräksjukebaciller över hela ansiktet på en.

Någon borde lära asen vanligt vett som att snyta sig, tvätta händerna och hålla för när de hostar. Annars borde de avlivas för de kostar samhället enorma summor pengar i sjukdagar, vabb-dagar, sjukvård etc så som de sprider sina smittor.